Min största skräck.
När Emil kom hem från jobbet idag berättade han att han fått veta att en tjej som brukar ta emot hans varor inte var på plats. Anledningen, hon var sjukskriven för cancer. Lika gammal som mig. Hon hade haft ont i höften ett bra dag och gått till läkare ett flertal gånger, de hade bara sagt att hon hade en infektion. Infektionen försvann aldrig, så tillslut hade hon fått göra en magnetröntgen. Då upptäcktes det att hon hade cancer i skellettet. FY FAN. Hon hade svarat bra på behandlingen iaf, så vi får väl hoppas att allt ska gå bra. Men jag blir bara orolig. Att ingen läkare ska tro en, eller kolla upp smärtor på allvar. Jag har haft väldigt ont i ena sidan nu ett bra tag, precis under revbenen. Ibland strålar det ut mot ryggen, och ibland strålar det ut mot magen. En läkare har kollat på det två gånger, men säger att han inte "hittar något" och att det nog är muskelfästet som jag är öm i. Det är en knöl där, och ibland drar det så mycket att jag inte kan stå rakt. På kvällen har jag svårt att somna. När man hör sådana här historier, blir man så rädd att det ska drabba en själv! Så nu har jag bestämt mig för att gå till en annan läkare, och se om jag får samma besked.
Behöver jag säga att jag hatar cancer? Det är min största skräck.