bjorklundhanna.blogg.se

Idag var en dag då det inte var roligt att lämna på förskolan. Ruben blev ledsen igen, och kröp under bänken och gömde sig och ville vara ifred. Jag har funderat och funderat på hur jag ska underlätta detta för honom, försöker tänka tillbaka till anknytningsböckerna jag läst. Det enda jag kommer fram till är att det skulle underlätta ifall att Emil lämnade. Men det går inte eftersom han börjar 04 på morgonen... Har aldrig varit ett problem förut att lämna, så jag vet inte varför det börjat nu. Det jag kan känna igen, och som är samma sak de gånger de blir så här är att han inte får något välkomnande i hallen när vi kommer in. Ingen pedagog som kommer och säger "Godmorgon Ruben, välkommen! Vad kul att se dig idag". Ingen som möter upp. Detta har jag tyckt att de varit dåliga på länge, men så ibland så händer ju dom dagarna när de faktiskt är där och välkomnar en, och därför har det inte blivit att jag tagit upp det med pedagogerna där ännu. Men känner nu att det kanske ändå är dags. 

 

Frågan är om man ska ta upp det med dem i enrum, eller om det är något man kan säga under ett föräldramöte? Eller är det för känsligt? Jag tycker det är svårt ibland att veta hur man ska framföra kritik och i vilka sammanhang! De har föräldramöte imorgon. 

 

Graviditeten, vad händer där då? Jo. Idag gick vi in i vecka 30. Barnets totala längd är 38 cm och väger ca 1,58 kg. En del barn börjar redan nu att lägga huvudet ner i bäckeningången. Mammans lungor tar upp 20 % mer syre vilket gör att man blir andfådd. I denna period växer barnet mycket därför är det viktigt att komma ihåg att äta flera mellanmål. Jag har faktiskt inte förstått det själv än. Hur mycket bebis än rör sig, slår volter och visar att hen finns i min mage är det svårt att ta in. Den här gången känns det verkligen helt annars jämfört med första gången. Då hade jag redan i vecka 20 allting klart, vi bara gick och väntade och det kändes som en evighet. Den här gången har tiden flygit fram, vi har inte hunnit ordna mycket alls och jag kan inte förstå att om max 10 veckor sitter vi där med ett till barn. Vem är det? Hur kommer livet som tvåbarns förälder att bli? Kommer vi älska barnet lika mycket som Ruben? Hur kommer det att kännas? Hur kommer förlossningen bli? Det är många funderingar nu. Det enda jag är säker på är att Ruben kommer bli världens bästa storebror. 

 

 

Emil har ställt sig ganska mycket på sidan om denna graviditet också. Med Ruben så myste han alltid med magen på kvällarna, pratade med den, tog bilder, filmade och visade ofta hur stolt han var att bli pappa. Denna gång är det inte alls på samma sätt från hans sida heller. Han har inte lagt ut någon bild om graviditeten (förutom från RUL), han myser inte alls ofta med magen överhuvudtaget, och pratar inte heller om den så mycket. Jag är väl inte den som bryr mig om att det ska läggas upp bilder på intstagram eller facebook, men någon slags bekräftelse på att han känner glädje inför detta barn hade nog alla önskat? Jag vet att han gör det innerst inne, men tror att han har haft svårt att förmedla känslan denna gång eftersom vi fick försöka så länge och han vill inte bli besviken och har varit rädd att det ska hända något. Det känns väldigt tråkigt, och ibland känner jag mig ganska ensam i det här. Jag får helt enkelt hoppas på att glädjen syns när barnet väl är ute och det blir mer verkligt.