Uppgiven.
Blodprovet som jag tog förra veckan, ja, resultatet var inte "säkert". Det var inte bra. Jag bröt ihop. Kunde knappt andas. Känner mig så himla uppgiven just nu. Allt kändes ju så himla bra tidigare, varför kan det inte bara bli min tur någon gång att lyckas !? Känner mig bara tom. Frustrerad.
Känns som att allting är mitt fel också. Allting hänger ju på mig. Orkar inte med den pressen. Just nu vill jag bara ge upp..
Men det är vardag, plugg, familj, träning och allt annat. Det finns inte tid för att bryta ihop just nu.
Åh!