Mina tankar, känslor och åsikter
Det är så jobbigt det här. Att känna sig som en elefant. Varje dag. Att varje dag måsta se sig i spegeln och må dåligt. För att man är tjock. För vad man har gjort mot sin kropp. För att inga kläder passar. För att personligheten är försvunnen. För att inte kunna vara sig själv. För att inte vilja gå ut. För att inte veta hur fan man ska fixa det!
Den ena sidan vill bara sluta äta. Stanna inne. Träna hela dagen. Aldrig träffa någon. Bara träna. Träna, träna, träna. Den andra sidan vill äta hälsosamt & gott. Träna lagomt. Träffa vänner. Shoppa och känna glädje och stolthet. Kunna gå stolt i badkläder på badhuset. Vara nöjd. Med mig själv. Oavsett form eller storlek...
Att vara platt och ha magrutor efter att man har fött barn är få förunnat, men helvete vad jag är avundsjuk ändå på de som faktiskt har det efter flera barn! Det går inte en dag utan att tänka på den lyckan, att äntligen få platt mage. Längtar till jag ska operera mig. Det jobbiga är att jag måste vänta. Tills jag känner mig klar med barn. Vill göra det nu. Helst igår. Magen ska bli platt & fin, och magmusklerna ska sys ihop så att jag får tillbaka min hållning och slipper ont i ryggen. Brösten ska också opereras. FÖRMINSKAS. Mitt vänstra bröst är dessutom betydligt större än det högre. Vilket är sjukt störande och jävligt fult.
Känner mig verkligen så obekväm att umgås med folk nu, vet inte vad jag ska ha på mig för att magen inte ska välla ut och vet inte hur jag ska sitta för att kunna slappna av och bara vara jag. Skitjobbigt. Det känns som att jag har förlorat. Mig själv.
Kämpa Hanna! Vi tror på dig 💪